En vårnatt i mars,

Nu sitter jag här en varm vårkväll med min gode vän Jonas och filosiferar. Om livet, varför finns vi? Varför har vi fått gåvan att leva av guds gyllene själ? Svaret är enkelt, men samtidigt mycket komplicerat för en levande att förstå, för att finna svaret måste du börja med att finna dig själv. Jonas (vis som han är) kom med ett lite underligt men samtidigt så uttrycksfullt påstående som löd:
- Om vi lever för att finna svaret på varför vi lever som vi måste finna i oss själva, vad händer då när allt slocknar och livet som vi levde helt plötsligt inte är lika levande som det var när vi levde.
Men nu för att glida ifrån ämnet och in på ett annat större, i mina ögon och så mycket mer användbartlärande "subjekt" som de säger till väst på kartan. Hur gör djur?
Hur människor gör är för de flesta en självklarhet, som man får lärdom av redan vid tidig ålder.
men i frågan hur djur gör är det många som så gärna skulle vilja ta ställning till frågan men inte har de svar som krävs för att ta sig an ett sådant stort och välbefinnande ämne.
Svaret på denna fråga tänker jag intee ge er för ens i nästa blogginlägg som skrivs av mig. Anledningen till varför ni inte får svar på frågan nu är ett simpelt men samtidigt invecklat svar. Min gode vän Jonas som nu suttit och samtalat med mig och mina vänner en bra stund kände sig tvungen att gå sin väg för att umgås, eller "hänga" med några andra lik som oss välbefintliga varelser av rasen homosapiens. När Jonas försvann ut i det kalla månljuskenet från den ack så vackert lysande månbilden försvann inte bara Jonas, utan också all min inspiration som fått mig att skriva det här lilla inlägget. Så jag säger hej då för den här gången och kommer förhoppningsvis tillbaka med mer inspiration och nya påståenden från en annan möjlig inspererande varelse.






Ha en fortsatt trevlig kväll
//// Olivia     

Kommentarer

Kommentera här xDxP?

Ditt namn?
Ska vi minnas dig?

Din E-post? (syns endast för oss)

Din blogg?

Din kommentar?

Trackback