Istället för breaking dawn har jag återfunnit ett gammalt slöseri med tid - one tree hill. Det är som att jag vill vara besatt av nånting, och ha nånting att göra istället för att göra läxor, sova, eller det värsta av allt: blogga. Jag är dumdumdumelidumdum mot mig själv. Med så många dum i ett konstigt ord.
Men nu börjar klockans visare mer och mer peka mot 'godnatt' för min del. Jag är klockans slav och lyder den blint, så såklart ska jag sova strax. Snart. Men vissa säger att snart betyder nu, och jag ska inte sova nu. Jag skriver ju.

Nu lyssnar jag på en låt jag alltid stör mig på. Egentligen undrar jag varför jag ens har den på min spotifylista, men det kanske är samma svar på den frågan som på varför emma har amy diamond på sin. Störa sig själv, helt enkelt. Konsten kallas självstöreri och inte för att skryta, men jag skulle vilja kalla mig expert på det. Skönt att känna att man är bra på nånting! ^^

Men okej seriöst. Nu ska jag sova, så det är bara att godnatt. ggjkkkkkknnnnett. Ah det går bara inte. Men jag ska lyckas. Jag ska sträva mot mitt mål, som jag annars inte brukar lyckas så bra med.
Har det aldrig hänt er, eller är det bara min vilja som är så dålig? Man bestämmer att man ska göra nånting, man sätter som upp ett mål till sig själv, det kan vara vad som helst. Men när stunden är inne klarar man aldrig målet. Man orkar inte.
Dett har hänt mig flertalet gånger. Att plugga är för mig ett av dessa ouppnåliga mål. Jag kan helt enkelt inte.

Men det är en stor dag imorgon. Vi ska ju kanske fira våra födelsedag, bara nån månad försenad! Jag måste vara utvilad, för tänk vad vi kan hitta på! Så nu; för första gången i världshistorien som jag klarar mitt mål; godnatt

olivia @ night. Tänka sig att det visst är jag som är monstret under era sängar! Vem kunde ana?

/olivia