Ibland blir jag bara så sjukt irriterad på mig själv för att jag är så sjukt dryg mot folk. Hatar mig själv för det, men jag kan inte hjälpa det. Vet inte om jag gör det medvetet eller omedvetet ens. Men jag är bara så sjukt rädd för att bli sårad, jag vågar inte vara seriös längre, är aldrig seriös. För direkt jag är det, vågar vara mig själv och våga låta någon faktiskt betyda någonting för mig, blir jag sviken. Det är så. VARENDA GÅNG. Kul det känns då, man känner sig ju sämst i världen, att man inte betyder någonting alls. Så i somras fick jag nog. Det räckte helt enkelt. Att bli sviken fler gånger då var bara inte ett alternativ för mig. Jag lyckades förtränga alla jobbiga känslor och lämna det bakom mig, helt enkelt. Eller kanske inte så enkelt då, men jag gjorde det i alla fall. Jag vill inte vara med om det igen. Vill bara ha någon som jag kan lita på, som betyder någonting på riktig. Dom flesta är bara så sjukt ytliga och orkar inte lära känna den man egentligen är. Men jag är likadan. Jag tar aldrig några egna instiativ eller någonting, och om man råkar börja komma någon för nära så är det ju lättare att undvika den personen ett tag, och sedan tänka "oj, fgdhj pratar jag inte så mycket med längre. Tråkigt", än att bli sårad på riktigt. Och jag tror aldrig att någon faktiskt vill lära känna mig, så jag orkar inte med dom, utan är bara dryg. Men jag vet ju inte vilka som kanske vill det och inte bara ser på utsidan? Måste få till en förändring här.

... och just när jag skrivit det här loggade jag in på msn och såg att någon hade lagt till mig. Ingen som jag känner. Vad kan den personen möjligtvis vilja mig?

Fattar ni hur jag menar?