Ett av mina stora bekymmer här i livet är att jag är så jävla tapig då jag säger hej till någon! Helt sjukt faktiskt. Som igår, i piteå. Nån (DÅ var dom random) sa tja när dom gick förbi, sådär lagom coolt nivet, och då skulle jag, av alla människor (eller av vi tre då) säga hej tillbaka. "hej" jävla pipig fågelröst, det löjligaste någon har hört någonsin, jag lovar!! Det var helt sjukt. PINSAMT ALLTSÅ. Nä, än värre var ju att jag bara hann ta ungefär ett halvt steg innan jag insåg vad jag gjort och skrattade tills jag dog och sedan återuppstod.

Utöver detta lilla missöde så var det AWESOME i piteå. Har aldrig förr insett hur roligt det är att stirra varenda människa i facet. Dessutom shoppade vi lite, hörde på en massa härliga (FULA) pitedialekter och lärde (ÄNTLIGEN!!) känna någon i piteå.



enda bilden jag tog med lina och olivia.... dom två filurerna som sticker upp där i bakgrunden alltså.